Vinterland.
Jag tänkte skriva något om småländsk snålhet men sen ångrade jag mig. Det kändes som att behöva upprepa ett skämt, det blir aldrig riktigt lika bra.
Vi har snö här. Det knastrar under fötterna när man går på den. Jag har stoppat huvudet i snön idag och tittat på Mad Men i sängen. En sån dag. Världen utanför är vit och fin men där finns också saker jag inte vill se. Eller kanske finns dom inne i mig, jag vet inte. Jag kände bara inte för det idag.
Och så kan man ju vara hård mot sig själv för det, för att man inte orkar ta sig upp ur sängen, för att man äter kebabpizza till frukost och så vidare. Men till vilken nytta. Jag tog i alla fall en liten promenad med min syrra och såg snön reflekteras i den svarta himlen. Jag gjorde åtminstone det.
Världen skiner vidare. För jag är trött på att försöka jaga ikapp mig själv och mina mål. Trött på att försöka bli något jag inte ens vet om jag vill vara. Så nu sätter jag mig ner på marken och låter allting reda ut sig själv. Som en sur och envis liten unge har jag helt enkelt fått nog. Nu sitter jag här med mina metaforiska armar i kors och jag tänker inte röra mig förrän varenda cell i min kropp berättar att det är dags.
Bild om fenomenet.
