Gammalt ljus.
12 april 2017, 00:22.
jag har varit på
den här gatan
förut
men jag kan inte
minnas när.
döden har redan
börjat sudda
i kanterna
-
mitt hjärta är
min högsta
auktoritet
och det är så
det ska vara
-
ibland måste man
be någon att
dra åt helvete
för att kunna ge
ett ärligt förlåt
ibland måste man
tillåta sig själv att hata
för att kunna älska
på riktigt
ärlig vrede
är alltid bättre
än falsk förståelse
-
Jag la ut två soffor och en byrå på blocket ikväll och jag tror att priset på skinnsoffan var i underkant för det är redan tre stycken som har hört av sig. Jag blev stressad och visste inte hur jag skulle göra, jag var rädd för att någon skulle bli arg på mig. Maten var klar och stod här bredvid men jag kunde inte äta den i godan ro förrän jag svarat på alla meddelanden.
Så jag tog ett par djupa andetag och funderade på vad som kändes rätt. Och en tanke fortsatte att eka i mitt huvud: "jag borde låta hon som skrev först få titta först". Så då bestämde jag mig för att göra så. För vi hade redan bestämt att hon skulle komma och titta och då kändes det kymigt att ändra på det. Kanske hade jag kunnat trissa upp priset eller skrikit först till kvarn. Men mitt hjärta är min högsta auktoritet och det är så det ska vara. Det är bara pengar, bara en soffa.
Jag vill bara älska så mycket jag kan i allt jag gör, stort som smått.
Jag funderade på om jag skulle nämna i annonsen att ena soffan är lite lagad under sittkuddarna, om jag skulle nämna att ena knoppen sitter löst på byrån. Men varför ljuga. Jag hatar att sätta mig själv i situationer där jag känner att jag inte kan vara helt ärlig. Det är bland det värsta jag vet. Jag hatar att gå emot mitt eget ord.
Jag säljer hellre saker till underpriser än lurar och bedrar. Inga pengar i världen är värt ett dåligt samvete. Ingenting i världen är värt oärlighet. Det är därför jag inte tycker om situationer där pengar är inblandat. Jag tycker inte om spelen, jag tycker inte om att inte kunna lita på människor. Jag tycker inte om leenden som kommit till för att få pengar av mig. Det finns ingenting i världen jag värdesätter mer än ärlighet och uppriktighet.
Det finns få saker som gör mig så illa till mods som oärlighet och lögner.
Jag önskar jag kunde vara mer uppriktig och ärlig. Jag gör så gott jag kan. Att säga att man inte vågar vara ärlig är också att vara ärlig. Ibland kan en lögn bli en möjlighet till en ännu större ärlighet. Det krävs mod för att vara ärlig, det krävs kanske ännu mer mod för att vara ärlig om sina lögner.
Ibland växer den största kärleken fram ur den största smärtan. Att hata sig själv på djupet kan ibland vara en inbjudan till att älska sig själv på djupet.
Den som aldrig har lidit har ofta svårt för att förstå andras lidande. Den som aldrig har gjort misstag och förlåtit sig själv har ofta svårt för att förlåta andras misstag.
Ibland blir den största katastrofen till det största miraklet. Ofta är det svårt att se meningen med lidande när man befinner sig mitt i det. Ibland måste man känna sig övergiven för att känna igen sitt hem. Ibland måste man bli av med det man älskar för att förstå vad man älskar. Ibland måste man bli lämnad för att kunna hitta sig själv.
Vad som än händer är kärlek den enda lösningen. Om man verkligen vill älska sig själv måste man också älska dom sidor i en själv som hatar. Om man verkligen vill lita på sig själv måste man också lita på dom sidor i en själv som ännu inte litar.
Ibland tas alla drömmar ifrån en för att man ska sluta drömma och ta hand om det som finns. Ibland är det svårt att lita på sina egna ord.
Men vad som än händer är kärlek det enda svaret.
-
Från "Om konsten att vara" av Bertil Magnusson.
