Du och ditt jävla liv.
24 juni 2017, 18:16.
mörk eld över
bortsprungna land
jag vill inte diska
allt är som förut
kan ekelöf kan jag
det är bara poesi
sjön glittrar i mina ögon
och jag läser högt
tyst för mig själv
och jag finns
och jag andas
och jag hittar det där
stället
där jag förstår mig själv
och världen
där träden och jorden
gömmer mig hos sig
i tystnad så att ingen annan
kan komma in
och jag sitter på
den gröna bänken och
läser högt tyst för mig själv
och jag hör min röst
och jag hör mig själv
känner mig
som mig själv
det var längesen nu
och det är sol
och jag kisar och blundar
och sjön glittrar i mina ögon
och jag är hemma här
ingen eller inget som stör
bara jag och min röst och poesin
på en bänk med mig själv
orkar inte diska
städa
tvätta dammsuga
men gör allt ändå
bara för att
bara för jag vet inte
vad annars göra
varför äta god mat
den ska ändå gå sönder
i munnen
allt ska gå sönder
hos tiden
men jag gömmer mig
hos träden och åren betyder inget
här
litar inte på mig själv
vet inte varför
men på bänken är allt bra
och jag litar på mig själv där
allt är rimligt och fint
blundar med ena ögat
för att gömma mig själv
från människorna som går förbi
med sina rosa tajta träningsställ
här på bänken
ensam och lycklig bland vattnet
och sjön och det vita guldet
därpå
och träden och löven och gruset och den
gröna flagnade färgen
ensam och hemma
springa och hämta
glömma och klämta
gråta och skämta
min sällsamma glänta
där människorna blir träd
och träden blir vänner
där jag hittar i mig själv
och förstår vad jag hör
inte som när jag pratar
eller lyssnar på ansikten
bara tyst
det finns en tystnad här
som aldrig tystnar
och jag hör den bara
ibland
men det räcker för mig
ibland räcker det för mig
det var längesen nu
skönt att sitta på bänken igen
och få lyssna till tystnaden
höra på mig själv
när jag pratar och läser
om jorden
som gömmer
ensam hemma
ensam och hemma
du och ditt liv
skratt och förtvivlan
kärlek som vilar och
band som förtvinar
ensam förtvivlad
hemma och vilar
vill inte diska
glasen dom tvivlar
