Slaskmosbarn.
30 juni 2017, 14:03.
Det regnar idag och jag vaknade tidigt. Jag äter min frukost, gör mina övningar, pratar för mig själv. Och sen rösten i huvudet. Varför gör du inget med ditt liv? Du bara sitter här och latar dig. Varför undviker du allt, varför gör du inget, du är en feg liten skit och du kommer ingenstans.
Så jag googlar poesi Växjö och visst finns det en poesiuppläsning idag. Om jag går dit kanske jag följer mina drömmar, kanske kan jag träffa nån och göra nåt. Och det regnar och jag ger mig ut. Men varför tog du den här fula tröjan Vincent, varför tog du inte bara den blå jackan istället, varför är du så ful hela tiden. Tänk om det kommer nån du känner.
Kan jag inte bara få dricka mitt kaffe ifred? Kan jag inte bara få sitta här? Jag gick ju ut i regnet, jag gör ju nåt, jag jagar ju mina trista drömmar. Men du dricker ju inte ens ditt kaffe, ditt kaffe som du köpte för 32 kronor fast du inte har nåt jobb. Bara för att du ville känna dig som en poet, du är så patetisk. Varför skakar du varför är du så nervös, varför har du den fula mössan på dig och dina fula glasögon, du ser så sjaskig ut.
Kan du inte snälla låta mig vara? Jag gör så gott jag kan. Och så lyssnar jag på poesin och lyssnar och tittar och det är bra och jag känner igen mig. En tjej med blått hår och shorts pratar om samhället och utbrändhet och bostadsbrist och skitlivet i den kalla staden Växjö.
Kanske borde jag säga nåt? Måste göra nåt så jag kommer nånstans. Men efteråt blir jag blyg och rädd och tittar ner i mobilen och går därifrån. Varför är du alltid så feg Vincent? Varför låter du alltid alla chanser gå dig förbi? Du gör ingenting med ditt liv, du är bara en feg liten skit och du har så fula kläder på dig. Och varför slutar du inte snusa varför kan du inte göra det va, du har ju redan så fula tänder och så fult tandkött. Jag hatar dig du är aldrig bra nog.
Kan jag inte bara få gå här i regnet och vara mig själv? Snälla kan du inte bara låta mig va, bara idag, bara en stund. Jag gör ju så gott jag kan. Jag gick ju ut i regnet. Så jag går till gitarraffären trots att jag är rädd och nervös och jag pratar med mannen i kassan och för en gångs skull går det bra och jag känner mig avslappnad. Och jag köper nya strängar när jag ändå är där.
Jaha Vincent, 120kr för nya strängar nu också. Plus kaffet det blir 152kr bara idag och du har inte ens ett jobb. Och igår köpte du en falafel för 40kr trots att du hade mat hemma. Du bara slösar och gör av med alla dina pengar som du inte ens tjänat ihop själv. Du är så lat jag hatar dig varför har du så fula kläder tänk om det kommer nån som du känner och ser hur ful och dålig och misslyckad du är i dina fula kläder.
Kan du inte snälla bara låta mig vara? Snälla bara låt mig va. Varför gör det så ont att ta hand om sig själv, varför känns lycka och framgång så jobbigt? Varför blir jag aldrig tillräckligt bra?
Kan jag inte bara få vila idag. Jag är så trött. Vad har du att vara trött över? Vadå stress? Du ligger ju bara i sängen och tycker synd om dig själv hela dagarna.
Och jag står där i regnet nånstans, skakar och försöker få ihop min verklighet. Ansiktet spricker, benen skakar och känns tomma och ihåliga. Det är kallt och jag vet inte om jag skakar av rädsla eller kyla eller både och och allting bara rasar ihop och jag böjer mig ner och försöker plocka upp mig själv från den blöta marken men allting bara rusar och jag snubblar och halkar och varför kan du inte ens ta hand om dig själv Vincent. Varför tar du inte hand om dig själv varför gör du inget med ditt liv? Hur kan du svika dig själv så? Hur kan du göra så här mot dig själv?
Och jag står där i regnet nånstans. Står där i regnet nånstans. Står där i regnet nånstans. Står där i regnet nånstans. Står där i regnet nånstans. Står där i regnet nånstans i min fula tröja när jag egentligen borde ha tagit den blåa jackan.
Varför kan du inte bara tycka om mig som jag är? Varför måste du alltid skälla på mig och kalla mig dålig? Varför kan jag aldrig få vara bra nog?
Varför kan du inte bara tycka om mig som jag är? Jag förstår inte, jag förstår inte vad jag har gjort som är så fel. Jag vet inte vad som är så fel med mig, jag förstår inte. Jag förstår inte och jag lyckas aldrig göra det bra. Jag vet inte hur man gör det här. Snälla bara låt mig va.
Bara snälla låt mig va.
