Att döda en fågel.
Jag sköt en fågel en gång. Det bara hände. Ni kanske tror att jag var liten men så var det inte, jag var minst tjugo år. Det var en liten sångfågel. Min kompis hade precis köpt ett luftgevär och vi gav oss ut i skogen. Jag siktade på fågeln, kanske sa min kompis skjut, jag vet inte, men plötsligt sköt jag. Den fladdrade upp och sen ner mot marken. Först efteråt förstod jag vad jag gjort. Jag lät den ligga.
Senare på dagen gick jag tillbaka dit och begravde den, ensam. Jag grävde en grop, smekte dom svartvita fjädrarna och la sen jord och tre stenar över. Sen sa jag "av jord är du kommen och jord skall du åter bli", men det kändes mest tillgjort och larvigt. Så satt jag där på en sten i närheten med spaden i handen. Det var tyst. Jag minns att solen höll på att gå ner och kastade ett lila ljus över skogen och gräset. Luften vibrerade. Det var oändligt vackert men det gjorde mig bara ledsen, för jag kände ingenting. Kände bara hur jag inte kunde känna. Kanske var det därför jag sköt fågeln, för att känna något. Jag vet inte. Det är några år sen nu. Men jag minns det så tydligt.
Bild om fenomenet.
