vadvillvincent.blogg.se

Välkommen hem

Olle Ljungström.

Publicerad 2016-05-04 16:00:00 i Allmänt,

Olle Ljungström är död. Fick en mindre chock när jag hörde det. 54 år. Kanske inte så konstigt med tanke på hur han har levt, men ändå. 
 
Jag träffade honom en gång, i Tegnérgallerian i Växjö. Han satt utanför nån random bokhandel vid ett litet bord och signerade skivor. Jag köpte en vinyl och bad honom skriva "Till Vincent". Enkel-v eller dubbel-v? frågade han. Enkel-v svarade jag. Mycket mer vågade jag inte säga, var alldeles för nervös. Tror jag skakade hans hand också, för att det kändes som nåt man borde göra. För att kunna säga att man rört vid mannen myten legenden Olle Ljungström. Ja, så var det.
 
Jag minns första gången han traskade in i mitt liv. Genom en TV-apparat. Hemma hos pappa dök han upp på TVn när dom visade En film om Olle Ljungström. Den heter så alltså, filmen. Jag frågade vem det var, Olle Ljungström sa pappa. Jag tittade på det som var kvar av filmen och sen dess har jag tyckt om honom. Senare lyckades jag ladda ner filmen i sin helhet, en fin film. 
 
Och så musiken så klart. Lika bra den. Egensinning, enkel. Men jag vill inte skriva en musikrecension. Jag såg honom live ett par gånger också. En gång på teatern i Växjö nedsjunken i en skön stol. Precis innan hade jag och min kompis varit på donken och köpt cheeseburgare. Jag minns att jag blev irriterad på min kompis för att han tog så lång tid på sig, jag ville vara där i god tid. 
 
En annan gång på Way out West. Tror det var några månader efter han trillat ner från en stege och brutit båda fötterna. Han kom ut på scen och sa något i stil med "Hallå Stockholm!". Då visste jag inte om han skämtade eller bara var förvirrad (eftersom vi var i Göteborg), antagligen var det bara ett av hans konstiga skämt. Sen fortsatte han med att plocka upp en kapsyl och till synes helt spontant börja prata om hur han skulle skapa nån stiftelse till minne av den, eller hur det nu var. Jag minns inte, minnet undflyr mig, men känslan finns kvar.
 
Ja, jag minns. Minns när han var med i Så mycket bättre och hur sur jag blev när kreti och pleti började höja honom till skyarna i sina slarvigt formulerade facebookstatusar. Som man ju kan bli, när man är ung och vill känna sig speciell, när man gärna vill ha sina favoritartister för sig själv, nästan som en käresta. 
 
Och nu är han död. 
 
 
sommarängen
reste sig framför dej
med skjortärmar av dimma
och fångade bollen du kastat
varje natt i sängen
sprang sagofigurer fram
och tog på ditt hjärta
men det som hände långt senare
var bara orättvist och går inte att förstå
jag slutar aldrig att tänka på dej
hur du var tvungen
att släppa tillvarons hand
och att den måste
ha gett dig något till avsked
en enkel blomstjälk
ett par regnstänk kanske
eller en rad från någon du tyckte mycket om
vad du än fick med dej
hoppas jag du kan ta fram det ibland
och utan att bli ledsen
utan att längta tillbaka hit
 
- Bruno K. Öijer

Om

Min profilbild

The Vince

Hopplös poet.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela