Vid dödens rand.
När jag upptäcker en ny författare brukar jag alltid leta upp hens sista bok. Ungdomens brinnande hjärta och förlorade kärlek intresserar mig knappt. Nä, jag vill möta människan som möter döden.
Jag vill ha upplösningen, svaren, frukten. Livet är som det är, precis framför ögonen på oss. Man äter pizza, blir kär, lagar sin bil, får kanske barn, skaffar ett jobb, tittar på fotboll, blir deprimerad, åker till Mallorca. Vi vet vi vet vi vet, alla vet vi precis.
Men där bakom? Vad finns där? Bakom livets slöja, maya, illusionen. Vad är döden? Vad gör den med oss? Vad gör vi med den? Är vi åtskilda? Samma?
Jag vill krypa in i dom som står vid dödens rand, se vad dom ser, känna vad dom känner. Komma så nära jag kan utan att ramla i. Jag vill lukta på evigheten, doppa tån i avslutet, få en föraning, en hint, en ledtråd.
Livet intresserar mig inte. Det kan vi redan allihop. Så visa mig vart trådarna leder för jag är trött på marionettdockorna. Visa mig hemligheten. Visa mig vart vi kommer ifrån, vart vi är på väg. Jag vet att det finns nåt mer.
(Czeslaw Milosz)
