Mjau me.
Jag följde med syrran till stallet idag, fint var det. Medan hon mockade hittade jag en liten gårdskatt vid namn Hilda. Jag närmade mig försiktigt men hon var avvisande, så jag bestämde mig för att överrumpla henne med enorm kelighet. Det gick utmärkt! Hon blev helt lyrisk och hoppade upp på min axel. Sen låg hon där i min famn och purrade i säkert en halvtimme medan jag strök hennes fina päls. Hon slickade (tvättade?) till och med mitt skägg. Ja, det var nog bland det bästa jag varit med om på väldigt länge.
Till slut skulle vi ut och hon hoppade ner. En stund senare när vi åter befinner oss i stallet kommer det ännu en katt, vad den nu hette, och min vana trogen börjar jag gosa även med den. Vilket Hilda inte tyckte om! Hon stod nån meter bort och blängde på oss, hälften svartsjuk hälften ilsken. Detta gjorde mig så klart väldigt illa till mods. Min kärlek är inte något jag begränsar till enskilda varelser, den är allomfattande. Inte ska väl det leda till osämja?
Så jag satte mig på huk och försökte förklara att människan inte är skapad för monogami, speciellt inte när det kommer till katter. Jag vet inte riktigt hur det gick. Katt nummer två kilade så småningom iväg, och jag burrade in mitt vackra ansikte i Hildas päls för att säga hej då medan tårkanalerna fylldes till bredden.
