vadvillvincent.blogg.se

Alltså har ni tänkt på hur många gånger i sitt liv man fått höra att man inte ska stå under ett träd när det åskar för att blixten tenderar att slå ner i höga punkter. Vilket säkert är väldigt sant och så men hur användbar är den informationen egentligen i förhållande till hur ofta man fått höra den.

 

Vilket känns ganska symptomatiskt för hela skolgången om jag ska vara ärlig. Känns som ett gäng före detta scouter satt runt ett bord för två hundra år sen och bara "ja men vad är nu det viktigaste att lära våra barn, det måste ju vara hur man undviker blixten och att man ska tälja bort från sig själv, och att man ska stå bredbent när man hugger ved så man inte missar och hugger sig i benet".

 

Och sen har det bara levt kvar trots att typ en på miljarden blir träffad av blixten eller för den delen sin egen yxa. När man kommer till lekis är det typ "Ja hej och välkommen till skolan här ska vi lära dig allt du behöver veta för att klara dig i livet fast egentligen inte. Först och främst ska man inte stå under träd när det åskar för det är farligt, och sen ska ni veta att Hitler var en dålig man för han hade ihjäl massa människor på kollo och därför får man inte räcka upp handen så här för då tror folk att man hejar på honom. Här är namnen på alla svenska kungar, lär er dom tills imorgon men helst idag, ha det bra, lycka till med inget".

 

På tal om proportionalitet finns det andra saker jag tänkt på och det är när typ kommentarer eller skämt som visserligen kan vara både fyndiga och roliga tar upp alldeles för stor del av våra liv. Typ varje gång man pratar om betalning med sina vänner så är det alltid nån skojfrisk jävel som ska dra "nä men vi kan det in natura". Eller om ens tjejkompis är skyldig en pengar så säger dom "ska hon inte betala det in natura?" wink wink gräver in armbågen i magen på en. För hur kul är det egentligen.

 

Vi kan kalla det sympatisyndromet. För jag tror det kan vara som med alla sorters skämt ens kompisar drar, att man försöker vara lite artig och skrattar för att dom inte ska bli ledsna i ögat. Men dom uppfattar det som att skämtet faktiskt är roligt och mjölkar det in i evigheten och eftersom man själv skrattade åt det första gången måste man fortsätta med lögnen. Eller göra det drastiska och plötsligt en dag inte skratta åt det för att sedan bli förhörd i två timmar om varför man har förändrats så och hur mår du egentligen du skrattade inte åt mitt skämt.

 

Om man dessutom själv har dragit samma skämt, vilket i fallet in natura borde gälla typ alla jag nånsin träffat, så blir det extra jobbigt för då måste man inte bara skämma ut sin kompis utan också implicit erkänna att man själv både är tråkig och lättpåverkad av grupptryck.

 

Så som med alla lögner urartar det till slut och en dag står man där med sina tio kompisar i en ring och drar nervösa in natura-skämt hela dagarna medan själen sakta ruttnar bort och tycker det är ungefär lika roligt som när den coola killen i klassen kommer nyklippt till skolan och för tusende gången svarar "nä det var frisören".

 

Snacka om att skjuta sig själv i foten. Det är typ som när tjejer ljuger om att dom kommit så man aldrig kan lära sig hur fan det egentligen känns, ser ut eller låter, och sen i tysthet blir arg på en för att man är "självisk när det kommer till sex".

 

Äh jag vet inte, det är bara en sån dag idag. En bitter dag. När man kliver in hos optikern som en svettig mammut och blir servicad av en jättesöt tjej men knappt kan prata som en normal människa, och hon bara "sitter dom bra runt öronen då?" och man svarar "tack själv" och undrar lite vafan man håller på med. Och inte bara just då utan med hela sitt liv och så rasar allting ihop och man flyr ut bara för att mötas av en dimmig stad fylld av dimmigt folk med dimmiga ögon som allihop påminner lite om kändisar som inte längre är kända och nu desperat försöker finna en liten skärva av lycka genom att sälja ut sig på TV.

 

Och sen cyklar man hem uppfylld till höjden av sina aggressiva tankar och blir inhumant upprörd över att namnet Vincent nu plötsligt är bland dom populäraste för då kommer jag ju inte vara lika speciell och unik när jag blir äldre. Och så kommer man hem och sitter där som en perspektivlös jävel och vägrar erkänna hur bra man egentligen har det medan vinden mojnar och livslusten sakta rinner ur en som en sista droppe sperma från porrstjärnans rövhål. 

  

Förresten, hittade det här extremt korta kranhandtaget idag, som är nån slags sadistisk motsats till handikappanpassad.