Vänta på att dö.
Alltså nu är det så här att jag faktiskt inte vet vad folk tycker om för sorts inlägg, det hela känns högst godtyckligt. Ibland får jag höra att inlägg som jag tycker är skit är asroliga, och ibland när jag tycker att jag fått till det så blir det ingen respons alls. Dessutom vet jag ju inte vad det är för mystiska tjommar som sitter där hemma och läser, och vad er reaktion är. Kanske sitter alla bara och hatläser och stör sig på mig, eller nåt, vem vet.
Också, mina kriterier är lika ovissa och otydliga som mitt liv så jag vet inte vad jag ska utgå ifrån. Idag tänkte jag därför att jag bara köttar iväg en massa skit så får vi se vad ni tycker. Kvantitet är ju också en sorts kvalitet, som det heter. Dessutom är det ju inte svårt att hålla samma standard som dom mest gillade inläggen på startsidan. Kanske?
Vi kan kalla det en övning i anti-perfektionism.
--
Först väntar man på att födas, sen väntar man på mjölk. Sen väntar man på att börja skolan, sen väntar man på att skoldagen ska ta slut. Sen väntar man på antagningsbesked, sen väntar man på att tentatiden ska vara över. Sen väntar man på att få jobb, sen väntar man på att bli befordrad. Sen väntar man på att arbetsdagen ska ta slut, på att det ska bli helg, på att bli pensionär. Och sen när man väntat ett helt liv är man inte alls redo för att dö, men då är det för sent. Och så väntar man på räddningen som aldrig kommer.
Så den som väntar på nåt gott borde sluta vänta, typ.
--
Vad är det för idiot som sitter och skrålar med en gitarr så här på eftermiddagen när folk försöker sova!?
--
Tankens kraft är stor, heter det kanske. Det gäller att tänka rätt. Allt handlar om inställning. Det blir inte roligare än man gör det. Och så vidare. Här är några exempel.
The Heartbreaker.
Ja, kanske förstörde jag hennes liv, men jag var ju rätt trevlig mot den där tjejen i kassan idag, så det är nog okej trots allt.
Misantropen.
Ja, kanske var jag rädd för närhet och höll folk på avstånd hela mitt liv och nu är jag gammal och kommer dö ensam. Men den där pizzan jag åt framför TVn innan var ju rätt god, så vad gör väl det.
Försum zoom zoom.
Ja, kanske försummade jag mina barn och lyckades uppfostra två tungt kriminella imbeciller, å andra sidan satte jag ju den där avgörande straffen mot GAIS -94, så det blir nog himlen ändå.
Karnivoren Karin.
Ja, kanske har jag hämningslöst slevat i mig ett halv ton oskyldigt djurkött i mina dar, men jag klappade ju faktiskt den där äckliga skabbkatten på Mallorca en gång, så jag tycker ändå man kan kalla mig för djurvän.
Källar-Henrik.
Ja, kanske slösade jag bort hela min ungdom på halvdana TV-spel och billig fulcola, men jag blev ju bara lite tjock på kuppen, så det känns okej.
Olof "en liten fågel är väl struts samma" Olofsson.
Ja, kanske ströp jag en struts, men jag har ju också planterat ett träd i Israel. Så i Guds ögon ligger jag nog fortfarande på plus.
Positivism (fr. positivisme, gr. hippopotamus), benämning på olika filosofiska riktningar som strävat efter att grunda tänkandet på "fakta", det vill säga kunskap som baseras på sinneserfarenhet eller slumpvist tyckande.
--
Potentiell insändare till kamratposten.
Idag när jag var på stan såg jag en tjej med svart jacka, hon var alldeles röd om kinderna och hennes mörka hår hade klibbat sig mot pannan. Hon såg ut som ett litet barn som precis åkt pulka i fyra timmar och nu var på väg hem, men hon var nog runt 22. Hon gjorde mig helt varm i kroppen, det var nästan så jag kastade mig av cykeln för att springa fram och be om att få följa med henne hem, dricka varm choklad och kramas. Detta har aldrig hänt förut, är jag kär nu?
Hälsningar, vilsen vuxen Vincent.
--
Nu när det är kallt ute kom jag på att jag saknar en grej. Nämligen att stoppa ner handen innanför en strumpbyxa och ta på en iskall rumpa som precis kommit in från vinterkylan. För är inte det bland det bästa som finns? Och nej, för alla lustigkurrar där ute, det är inte samma sak att göra det på sig själv.
--
Här är saker i mitt hem som ser ut som ansikten men som antagligen inte är menade att göra det (förutom björnen då). Och här är också vad dom skulle kunna tänkas säga om dom kunde prata.
Igelkotten.
Fosterbarnet.
Kokosnöten förklarar.
Lampknappen.
Det tröstande täcket.
Björnen.
--
Lösryckta tankar på bibblan.
Fredag. Jag sov bara några timmar och optikern lurade på mig antireflex. Det är kallt och jag har frusit hela dagen. Världen rör sig stilla men jag tycker inte om den. Kaffet var dyrt, världen är dyr.
Drömde konstigt igen, men det slutade i skratt. Vaknade leendes. Gränsen mellan dröm och verklighet blir allt mindre. Vaknar knappt längre, det är bara som om nån byter skiva, spelar upp en annan film för mig. Annan värld, men samma skärm, samma ögon.
Fryser fortfarande, fingrarna är gula. Människor lånar böcker för att läsa på sin lånade tid. Identitetsväskor, solbitna buskar. Det känns som förr, måste vara sömnlösheten. Eller kaffet, eller snusen. Eller jag. Vem det nu är.
Det känns som alla låtsas. Eller snarare, jag vet att alla låtsas. Jag vet det för att jag låtsas, och inget känner man väl igen som sina egna brister.
Drömde konstigt igen, minns inte vad det var nu. Något med en å, mina vänner var där. Stämningen obehaglig, som ett dåligt rus. Vaknade törstig, vaknade trött. Hårbotten var torr. Kliade.
Tänk sen när man är gammal och har käpp, eller glömska. Och tänk sen när man är gammal och är död. Det kommer nog snabbare än man tror.
Hur stavas massage? En enkel fråga. Vad ska jag göra med mitt liv? Inte lika lätt. Där sitter vi medan ljuset brinner slut, och funderar på vad vi ska göra med värmen. Konstigt.
Jag trodde något skulle hända om jag slutade med allt det vanliga. Men världen bryr sig inte, allt rullar på. Fruktstånden och taxichaufförerna. Nästan betryggande, att dom klarar sig utan mig. Men det kan snabbt slå över till känslan av att man är oviktig. Nästan överflödig.
Drömde konstigt igen, drömde konstigt igen.
