Blommor & Punk.
Inget gott som inte för något ont med sig. Nu för tiden när jag inte längre ständigt går runt med en öl i ena handen och en cigg i den andra så har jag förlorat mycket av min indie-edge. Inte längre blir jag kallad för popsnöre, inte längre kan jag känna mig svart och svår uppkrupen i ett gatuhörn. Men hey, antar att det är bättre än alkoholism och lungcancer!
Hur som, saknar fan det ibland. Speciellt nu när våren är här. Vad ska man annars göra i en park? Titta på blommorna? Småprata med tanter? LYSSNA PÅ SKÅNSK PUNK!?
(Nä men skämt å slidor fan va fint det är nu när krokusen och VINTERGÄCKEN tittat fram.)
Och en dag som denna kan man strunta i att äta lunch och dricka kaffe och snusa istället, för jag är en fri man i stan och solen är min bästa vän och blommorna ler och dansar sin stillastående dans och världen är vacker och fin och bra och jag är så glad över att få vara jag.
