Seasonal.
14 dec 2017, 20:40.
Mysteriet som måste ta sig ut. Jag vet inte vad det är. Den här världen som ingen kan se. Orden som jag inte förstår. Här i sängen, det varma gula ljuset, åren blir ingenting. Samma natt, alltid samma natt. Den stora frågan, det jag aldrig kan få fram.
Det jag aldrig kan få sagt. Dom här orden, var kommer dom ifrån? Vad är det här för liv? Alla månader här, människorna, det känns så långt borta nu. Det känns så långt borta nu. Jag har saknat den här världen, den riktiga världen. Där ingen kan se. I sängen, under lampan. Här nu, det stora utrymmet, tomheten, rymden.
Rymden.
Allt blir så tyst här och jag får vila. Jag vet inte vad det är. Allt det andra känns så dåligt, jag förstår inte hur man gör. I den världen. I matsalen, med människorna, framtidsplaner och frågor. Ögon som skannar min kropp. Jag vet inte vad jag ska säga. Hur det dundrar här inne, hur ska jag säga? Jag vill inte prata mer, jag vill stanna här för alltid. Jag vill aldrig gå ut igen.
Vill inte möta någon mer, vill inte äta frukost, skiva ost, vill inte småprata över disken. Åren finns inte längre, det är samma gamla jag. Lilla fina jag. Här inne, det är så tryggt och varmt. Jag vill aldrig gå ut igen, jag vill inte ha någon arbetsplats, inga dumma papper, vill inte ha er konstiga värld. Jag vill bara stanna här nu.
Den enda platsen där jag känner mig som hemma. Mitt hem.
