Tomato dreams.
26 jan 2017, 14:44.
pensionärslivet här
hos mig
och på biblioteket kommer
det fram en glad tjock
invandrarman
och säger att
mitt spelande stör honom
och dom andra i rummet
trots att jag har lurar till
pianot
han säger att jag sparkar
och att det låter och han ler
och jag ler tillbaka och tonar ner
mitt spelande
rent bokstavligt och bildligt kanske med
och så spelar jag lugna
fina toner tills
händerna blir alldeles kalla av
snusen jag stoppat in
och sen tröttnar jag
och tittar
ut
genom fönstret
på den gråa himlen som är vit
och människorna och så
drar jag in hörlurarna genom tröjan och stänger
av och ner
och går ner
och lämnar tillbaka hörlurarna och säger
tack efter att jag väntat
i kö lite väl länge
och hon verkar stressad men jag tänker
att det får hon väl va om hon vill
och jag går ut och lyssnar på musik
och lämnar tre kronor till den
glada uteliggaren och han ler
med sina gula fina tänder
och sitt varma ansikte och sina
vackra ögon som en gång
varit sönder
för det kan man se
och jag går vidare
med mina gyllene tänder
och mitt eldröda tandkött och mina
vackra ögon som också en gång
för inte så längesen
varit sönder
och det är ännu en dag
i pensionärslivet här bland
enbuskarna eller vad det är
och dom står där så välklippta på rad i allén
och jag går och jag möter barnvagnar som är ute
och går med föräldrar och barn
och dom ler och nån är stressad
och jag tänker på kärleken
på livet på tinder och
människor
människor
som jagar kärleken lika hårt
och galet som jag en gång
sprang efter ruset
och det är kallt och jag
har ingen mössa för mitt nya kortklippta hår
gör mig alldeles för fin för det
och jag går där och det är lagom kallt och jag har
några timmar på mig innan dagen blir mörk och eftermiddag
och
kväll
och sen natt och så ska man äta nånting
kanske nudlar och jag ser skyltar där
det står borgarskola och eon och det kommer
en gubbe i välklädda kläder i heta färger som
går framför mig
och jag ser stängslet där jag en gång
tog en bild och la upp på min blogg till
den där texten eller dikten eller vad det var
kan jag få vara med nu
ska ni inte ge ut
min bok
och mina
dikter
varför får inte jag stå
där på hyllan bland dom andra
och bli läst av en sån som mig
som kanske skrattar och känner igen sig
eller ställer tillbaka boken för att den är för svår
är jag för svår kanske
för lätt eller för
feg eller nåt annat
men vad gör det
jag vill inte vara med i er klubb
jag behöver inga stora hus
med stora glasfönster och stora böcker
med stora författare och stora ord
jag har ju det här
