Fäderneslandet.
19 mars 2017, 02:55.
Ostfralla med smör och sylt och ett glas röd mjölk klockan två en natt när jag varken vill eller kan sova. Jag ligger tyst och stilla i mitt mörka rum med nedtystade ljud i halsen som jag vill släppa ut men inte vågar. Funderar på boken jag har skrivit och hur jag ska göra med den. Blir glad över alla som hör av sig och säger fina saker om det jag skriver. Tänker att jag "borde göra nåt med det".
Nå en större publik. Marknadsföra mig själv, som ett ihåligt varumärke, här i kapitalismens och individualismens själlösa tundra. Sen tänker jag att jag kanske bara är feg, att det är därför jag inte skickar in texter till höger och vänster. Sen blir jag trött på mina tankar och tänder lampan och äter en ostfralla istället.
Ibland får jag ett ryck och googlar lite på skrivtävlingar och förlag men jag brukar oftast tröttna efter bara nån minut. Och om det är något jag börjar lära mig så är det att om något känns tråkigt och utmattande efter bara nån minut så borde man nog hitta på nåt annat.
Men det är svårt. Svårt att veta när man undviker nåt som man kanske borde undersöka lite närmre, och när man tvingar sig in i nåt som känns fel bara för att man har nån konstig föreställning om vad man "borde" göra. Men livet är rätt bra på det viset att det som faktiskt är viktigt brukar komma fram förr eller senare ändå. Och om man undviker för länge blir det till slut outhärdligt och då tvingas man ändå att möta det.
Marknadsföringen dör ut mer och mer i alla fall.
Men ja, trycket i halsen och i bröstet var det ju. Sakerna som både vill och inte vill komma ut. Svårt att skriva om det just därför. Egentligen skulle jag vilja gallskrika i en kudde men folk sover ju här i närheten och ännu är jag inte tillräckligt trygg i mig själv för att bete mig som en dåre, eller kanske snarare som vad dårar skulle kalla för en dåre.
Det kom en bit sol idag och gräset blev så grönt och himlen var så blå att jag nästan kunde smaka på den. Och resten av dagen var ju som den var.
Jag tror inte jag kan skriva mer idag.
sus sus
sus
(Charles Bukowski)
