Plagget som gick över alla gränser.
3 mars 2017, 19:07.
Jag sitter uppe i bakvända tankar och gårdagen är en film i min hatt. Jag svävar genom en mörklagd solnedgång och vevar ner rutan på din rygg.
Det är trångt här och blodet strömmar mot mitt huvud och fyller mig med stillsamt liv.
jag är född här
dom säger att jag skriver bra
jag tror på det
i fem minuter
sen tror jag inte på det mer
dom säger att jag är bra
det tror jag också på
i fem minuter
sen tror jag inte på det mer
tänker att dom inte
känner mig
inte vet vad jag gjort
vet jag vad jag gjort?
det är knappt
och tiden är
knapp
och mamma sydde dit
en udda knapp på
jackan som också var
rätt udda
och ibland när jag jobbar
har jag svårt att
skilja på udda
och jämna tal
för jag tänker att
tre är jämnt
för att tre gånger tre
blir nio
och det känns ju jämt
jämnt?
skiljsmässa?
skilsmässa?
förskyld
förkyld i ugnen
på 300 grader
och du kan inte
lita på mig
jag är en haj
utan blod
jag är en tand
utan skor
och du är
det vackraste jag sett
men det får man inte säga
eller
jag vill inte säga
det
vi vet ju båda
hur det slutar
ändå
det går inte vara två
jag sitter ihop med
mig själv
jag är fastsydd i
magen och har
kirurgisk tejp
på fel ställen
jag är en sprucken man
och vattnet jag dricker
läcker ut i brunnen
farligt avfall
farligt för miljön
farligt för dig
dom säger att jag
är vacker
att jag är den starkaste
dom mött
dom säger att jag är
elak
att jag förstört deras liv
och jag säger ingenting
sitter bara tyst
i sängen
och surrar igen
där inne där ingen
kan se
och mänskligheten blir
ett meningslöst ljud
runt min mjuka kropp
och jag svävar iväg
igen
i mellanrummen i
atomerna
i mellanrummen
mellan stjärnorna
tennisbollarna som
rör sig tillsammans
utan att sitta ihop
dom säger
dom säger
mycket men
jag hör bara
mitt surr
surr
surr
surr
längst där inne
där ingen kan se.